Do's och dont's

I arbetet med att arbeta miljövänligt i en bransch som i många många år förlitat sig på stickmassa och engångsplast gäller det att tänka efter. Det är lätt att ta en enkla vägen eftersom lösningen är den som presenteras i butiker och i utbildningar. Men varför ska man inte använda den enkla stickmassan eller det glittriga cellofanet egentligen?

Dont's

Stickmassa, framtaget av ett företag som heter Oasis men det finns flera, är den där gröna porösa fyrkanten vi många gånger sett i botten på krukor och i dekorationer och som blommor sticks i. Den är gjord av en restprodukt från oljeframställning / bensintillverkning och har en enastående förmåga att suga upp vatten och behålla det, varav det hamnade i blomsterbranschen. Men, det är en plast. och den kan bara användas en gång. Den går heller inte att återvinna utan hamnar rakt på sopberget. Varje gång ett oasis-block används så släpps miljoner (miljarder?) microplaster ut i avloppet. De är för små för att reningsverken ska kunna ta filtrera bort dem så de hamnar i våra sjöar, vattendrag och hav. Där äts de av plankton som äts av fiskar och som sedan äts av människor... I döda fiskmagar har man hittat klumpar av microplaster från just oasisblock från blomsterbranschen. 

Nedbrytbar Stickmassa, Man tog fram en stickmassa där man blandade den vanliga oljeframställnings-restprodukten med ett nedbrytbart material. 50/50. Men nej, det blev inte bättre, om än sämre då denna smulade ännu mer vilket ledde till ännu mer microplaster rakt ut i havet.

Plastbast - Det gröna plastsnöret som många butiker använder när de binder buketter. Det är ju så onödigt. Det går alldeles utmärkt att binda buketter med ett natursnöre i hampa som kan komposteras.

Engångsplasthållare för stickmassan ovan. En hållare i plast som inte återvinns utan sedan bara slängs, eller följer med kistan ned i graven eller eldas upp och släpper ifrån sig massa giftiga gaser. 

Cellofan - genomskinlig plast runt blommorna kanske kan se festligt ut men i eget tycke är det lika vackert med vaxat papper och där man ser blommorna. Cellofanet går heller inte att återvinna utan hamnar på sop-berget. Vill man ha cellofan finns det en nu som är gjord på majsstärkelse och som är nedbrytbar, fråga efter det om du köper blommor i blomsteraffären och önskar cellofan runt buketten.

DO's

Här är mina "ok" saker som jag kan göra eller använda med gott samvete. 

Det finns så mycket man kan göra för naturen och att blommorna behövs för att bina ska överleva och kunna pollinera vet alla. En växt där en blomma plockas gör en ny blomma och på så sätt förlängs växtens blomsäsong och bina och andra insekter har föda längre tid. Att plocka blommor där plantan får vara kvar är alltså bra. I viss mån odlar jag egna blommor och när jag köper in blommor tittar jag efter miljömärkningar hos grossisten och frågar efter dessa. När det finns odlat i Sverige väljer jag det men så länge som jag är ok med att äta grönsaker och frukt som inte odlats i Sverige är jag också ok med att köpa blommor som inte odlats i Sverige. De flesta odlare finns i Europa nära den stora blomstermarknaden i Holland. Många ros-odlingar finns i Kenya och vissa i Ecuador. Här är det viktigt att titta på miljömärkningar. 

Lim. Lim är ibland ett nödvändigt ont. Ibland måste man helt enkelt limma något.

Grön skafttråd. Det är något jag undviker så långt det går eftersom den är plastad. Behöver jag stifta en blomma i en brudbukett använder jag dock grön skafttråd som inte lämnar rostfläckar. 

Ståltråd, spoltråd och annan metalltråd. Så småningom bryts ståltråden ned om den lämnas i marken. Det är klart att det tar från jordens resurser att ta fram ståltråd och när det går använder jag naturtråd, men ibland ska det vara ståltråd. 

Det finns absolut mera att göra och titta på, men här börjar jag. Inga plaster i binderier eller buketter, istället använder jag naturliga material som går att kompostera. Det känns bra i hjärtat.